Cirkushest

Fragment ur cirkushest var i Kallträsk. Det är lite av ett himmel på jorden. Representanterna Chjohan, Dafid, och Mcike gjorde naturen osäker med fosfatförorenat kiss, svavelhaltig mat och en koldioxid-sprutande bil. Det kan här även tilläggas att vi njöt storslaget av att värma oss själva och all vår mat genom att förbränna fossila bränslen.

Men vilken värdefull tid det var. Nu kunde vi i skymundan från storstadens stress och press diskutera ämnen så som onani, arbete och medmänniskor. Med tanke på att vi var långt ifrån civilisation och de människor som annars omger oss så kunde vi prata öppet och förtroendefullt till varandra.

Man kan säga att vi kom varandra närmare, att vi blev kära i varandra. Med nyvunnen respekt för varandras persona återvände vi till vår hemstad.

Visserligen rinner allt detta lite ut i sanden när man är tillbaka till den vardagliga lunken. Tillbaka till alla bekymmer och trauman som manlig kärlek vuxna män emellan inte alltid kan hela.

Men man kan fortfarande se tillbaka på det med glädje och vällust. Ser ni oss plötsligt titta tomt ut i luften med ett leende på våra läppar, ja då tänker vi nog på den översvämmade bäcken och alla skratt vi hade under våra försök att ta oss över den. Eller när vi satt i den varma bastun efter att alldeles nyligen ha badat alldeles vid isen. Eller kvällarna med det andra gänget, sittandes med en öl i handen vid elden med aukustiska gitarrer och sång.

Då är det antagligen Kallträsk vi tänker på.

/ mcike