Och ni som trodde....
Ni tror vi glömmer... Ni tror vi inte kommer ihåg...
Vi kommer ihåg. Vi finns överallt. Vi hör allt, och vi ser allt.
"So you think you can love me, and leave me to die?"
En terrorist, svettig, lätt smutisg i ansiktet och trött. Han sitter på ett tåg någonstans i mitten av Europa efter att ha tagit sig genom gränsen från Turkiet. Allt har gått som planerat. Alla länder som han rest genom har gått på hans lögner, hans vedervärdiga smutsiga lögner. Han försöker att resa inkognito till USA, för att i en hjältemodig attack ta livet på sig själv och många människor med honom för att sedan kunna 'party it up, LA-style' i himlen med 1000 jungfrur i evighet. Men vad han inte vet, är att de vet. De ser minsta rörelse, följer minsta steg han tar. Han kommer inte att dö annat än ensammen.
En annan man, sedan länge borta från rampljuset. Han gömmer sig, sopar undan sina spår. Han byter adress, han undviker att svara i telefonen. Han svarar inte på sms. Han börjar varje morgon med att noggrannt titta genom persiennerna för att försöka med ögonen andas in den nya dagen. Försäkrar sig själv om att inte bli ihågkommen, om att inte bli upptäckt. Han tar sig till jobbet. Tittar över axeln en gång en till för att kunna vara helt säker på att han inte blivit sedd, inte blivit upptäckt.
Men vi vet. Vi ser. Yxi försvinner inte. Yxi glömmer inte. Vi finns där. Och vi ser dig.
Vi kommer ihåg. Vi finns överallt. Vi hör allt, och vi ser allt.
"So you think you can love me, and leave me to die?"
En terrorist, svettig, lätt smutisg i ansiktet och trött. Han sitter på ett tåg någonstans i mitten av Europa efter att ha tagit sig genom gränsen från Turkiet. Allt har gått som planerat. Alla länder som han rest genom har gått på hans lögner, hans vedervärdiga smutsiga lögner. Han försöker att resa inkognito till USA, för att i en hjältemodig attack ta livet på sig själv och många människor med honom för att sedan kunna 'party it up, LA-style' i himlen med 1000 jungfrur i evighet. Men vad han inte vet, är att de vet. De ser minsta rörelse, följer minsta steg han tar. Han kommer inte att dö annat än ensammen.
En annan man, sedan länge borta från rampljuset. Han gömmer sig, sopar undan sina spår. Han byter adress, han undviker att svara i telefonen. Han svarar inte på sms. Han börjar varje morgon med att noggrannt titta genom persiennerna för att försöka med ögonen andas in den nya dagen. Försäkrar sig själv om att inte bli ihågkommen, om att inte bli upptäckt. Han tar sig till jobbet. Tittar över axeln en gång en till för att kunna vara helt säker på att han inte blivit sedd, inte blivit upptäckt.
Men vi vet. Vi ser. Yxi försvinner inte. Yxi glömmer inte. Vi finns där. Och vi ser dig.
Kommentarer
Postat av: stinky
hah! Busted mamme!
Trackback
